Jonas Kullberg

När ett mord begås i Skara inser kriminalinspektör Pernilla Leander snabbt att det inte handlar om ett vanligt fall. Spåren leder till familjen Billquist, vars makt och inflytande över staden sträcker sig långt tillbaka i tiden. Ju djupare hon gräver, desto tydligare blir det att ett mörkt förflutet fortfarande kastar långa skuggor över nuet. När utredningen kör fast får Pernilla oväntad hjälp och plötsligt tar fallet en ny och farlig vändning –  en vändning som tvingar henne att ifrågasätta allt hon trott sig veta.

Jonas Kullberg är född 1971 och uppvuxen i Skara. Redan som liten kille fantiserade han om att bli författare. Något han nu har förverkligat.

Hur känns det?

– Overkligt är ett ord som passar väldigt bra här. Men nu är boken klar, tryckt och redo att bli läst av andra. Det känns i sin tur oändligt läskigt. Men jag hoppas att de som läser boken kommer att gilla den.

Hur kom ”Det vi gjorde mot varandra” till?

– Det här är en bok som från början var en slags bearbetning av min tonårstid – kalla det en dagbok. Men snart spårade den ur och jag märkte att det jag skrev höll på att bli en roman. Då fick jag panik och kände att jag inte skulle orka ro i land ett sådant projekt. Men efter några års vila tog jag upp skrivandet igen och bakade om hela manuset till en polisroman.

Varför just Skara?

– Det är där jag är född och bodde tills jag fyllde sjutton år. På den tiden hade jag en ganska komplicerad relation till staden och dess invånare. Därför flyttade jag till Göteborg, men har haft kvar släkt i Skara med omnejd. För tillfället bor jag i Dublin, Irland, så det blir lite svårt att besöka min hemstad just nu. Men jag hoppas att jag snart får göra ett återbesök. Idag ser jag på Skara med helt andra ögon, mycket tack vare skrivandet av den här boken.

Vem är huvudkaraktären Pernilla Leander?

– Till att börja med vill jag bara poängtera att det är en fiktiv person. Pernilla är en kvinna som, om du frågar henne, föddes till att bli polis. Hon har ganska svart humor och det krävs ganska mycket för att hon ska bli arg, men när hon gör det så flyger säkerhetsventilen, kan man säga. Självständig är väl ett bra ledord. Det var faktiskt ganska svårt att skriva Pernilla, vilket var väldigt frustrerande eftersom hon har huvudrollen. Jag fick knåda texten rätt mycket innan jag fick styr på hennes karaktär. Andra i boken kom helt av sig själva, jag behövde bara skriva ner det, de fanns redan glasklara i huvudet.

Hur mycket av dig själv finns i boken?

– Mer än jag vill erkänna, haha! När jag korrekturläste boken för femtielfte gången insåg jag att mycket av mig finns i Pernilla, men ännu mer i andra karaktärer. Jag vill inte gå in på vilka, det skulle nog spoila lite. Men som jag nämnde tidigare, boken började som en dagbok …

Berätta lite mer om dig själv.

– Jag älskar att läsa. Och att skriva! Skrivandet är inte bara en hobby för mig, det är något jag måste göra. För tillfället tar jag dessutom en universitetskurs i "Kreativt skrivande". Otroligt kul och lärorikt. Annars är jag gärna ute i naturen med min man och vår hund. Här i Dublin finns det fantastiska berg som det är väldigt avkopplande att vandra i.

Vad läser du själv? Vilka författare har inspirerat dig?

– Oj, klassisk författarfråga. Den borde jag kanske varit mer förberedd på. Moa Herngrens serie om relationer älskar jag. Otroligt snygga studier i hur människor fungerar. Den sista i serien Ovännerna slukade jag på en dag. Tänk om man kunde skriva så där bra. Stephen King är en given favorit, och John Ajvide Lindqvist är briljant. Det jag beundrar med honom är att han klarar av att vara både humoristisk och allvarlig samtidigt. Det blir aldrig tramsigt eller fel. Igen, tänk om man kunde skriva så där bra!

Det står "Del 1" på omslaget — vad händer nu?

– Del 2 i Pernilla Leander-serien är faktiskt nästan klar. Håll utkik på min hemsida, när man minst anar det kommer en bok till … Och del 3 ligger och jäser i huvudet mest hela tiden. Så Pernilla är inte färdig med mig än.